my time is running out and they said speak now.

jag fastnade framför ett program med två tvillingar som satt ihop med huvudet, hade samma hjärna. Jäklar vad jag satt fastklistrad. Ett par tårar kom faktiskt också där, eftersom att man såg oron i mammans ögon, och hur rädd hon var för att flickorna inte skulle klara sig.. men det gör dom förhopnningsvis!
Aaanyhow.. Nu ska jag gå och duscha alldeles strax och sen ska jag raka benen och allt sånt tråkigt, men det måste göras.
Imorgon är det fredag och jag vill skjuta mig själv. Aja, nu ska jag dra. Ha det bra. Hejdåå igen!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0