Go on and try to tear me down, i will be rising from the ground like a scyscraper

Igår sov jag nästan i 24 timmar. Typ, orkar inte ens räkna hur mycket jag sov för jag vill inte ens veta. Jag kom hem typ tre på dagen och somna direkt, vaknar nio på kvällen och då äter jag, somnar direkt efter. Vaknar tre på natten och kollar på en film, max två timmar och somnar direkt efter. Vaknar fyra på dagen. haha snacka om att missa skit mycket.. Iallafall, jag lever och just nu lyssnar jag på scyscraper. Den är riktigt fin även om jag inte är så värst förtjust i demi.
Japp. Så imorgon börjar skolan. Kul? Nej, verkligen inte. Fan vad jag inte vill alltså, menmen. Sommaren är alltså över och allt underbart som hände under sommaren med. Eller allt som hände, men ändå aldrig hände. Nått som jag ville ha, enormt mycket.. nått jag hade, som jag fortfarande känner smaken av på mina läppar men som aldrig nånsin vart mitt. Äsch päsch, jag överlever, det har jag gjort förut och kommer att göra. This was just so sweet, like sugar. It was.. wonderful, like a dream coming true for once. And then i woke up. Typ.
 But there is still hope. Hope is the last to leave. Jag vill inte att det ska vara över, därför kommer det inte heller vara över tills jag.. inser att det är över. och det är inte nu.
Iallafall, nu ska jag hänga lite på fb och sen ska ja sova och "tagga" inför helvettet imorgon. :(
Hejdå, sov gott alla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0