I´m leting you go for the last time
Hur mycket jag än skriver, hur många rader och sanningar jag än får ur mig raderar jag dem och skriver nytt, även om det är precis samma sak men formulerat på ett annat sett.
Jag hatar verkligen det här, den här fasen jag är i just nu.
jag ösnkar att jag kunde gå till valborg och ändra mina tankar, att inte låta allt detta hända. Att inte låta mig få min önskan uppfylld men att då behålla mitt hjärta i en del. Att ta bort alla kvällar med sms och leenden men att då kunna säga att "jag saknar inte dig". Att ta bort alla ord, minnen och leenden. Kyssar och kramar, allt gott för att någonsin ha kunnat slippa allt ont, all smärta, alla tårar och alla.. allt.
Jag önskar att jag kunde ta tillbaka precis allt. Att jag inte alls är den här tjejen jag är nu. Att jag inte tvärstannar eller vänder när jag ser ditt ansikte eller känner hur mina sinnen sviktar och hur mina ögon svackar när jag känner doften av din parfym eller när din röst tränger igenom min mur och hur du gör mina nätter otroligt långa och sömnlösa.
Nu, ser jag hopp. Förns nu har jag känt en annan sorts lycka och en annan sorts.. glädje. Det är inte bara du, det finns andra. Det har aldrig varit du, Gud lät mig bara gå igenom en fas, gå igenom dig för att veta vad ett monster egetnligen är. För att veta vad jag ska stå emot, för att kunna veta falska ord och se igenom lögner.
Du kommer att förbli den du är, men Gud gav mig en chans att bli lycklig. Du kommer få leva med dig själv i resten av ditt liv och jag hoppas att du gör det ensam för att du inte ska förstöra andras liv också.
Ditt ansikte är perfekt, din utsida är perfekt men tyvärr så är smutsen under mina ridstövlar renare än ditt hjärta.
Med det sagt, så hoppas jag att jag, nu för en gångs skull kan kunna gå vidare. Du är inte värd min tid, och nu när jag inte kommer se ditt ansikte varje dag eller hålla andan när jag ser dig i min närhet så kommer jag bli bra. Jag kommer bli hel.
Du kommer aldrig någonsin få röra mig igen, och det är jag glad över.
