Jessica Susanna Airisniemi

Imorgon är det måndag, vilket innebär skola. Om jag orkar? Nej, det gör jag ändå aldrig. Om jag vill? Nej, det gör jag ändå aldrig. Åååh haha jag orkar inte! Hela dagen kommer bestå av sakos jävla komentarer "skrattar bäst som skrattar sist" och jag orkar inte. Ska undvika varända jävla barcelona idiot imorgon och om någon säger nått ska jag låtsas som om jag inte hör.

Vill ni höra en liten hemlighet? Som jag faktiskt aldrig berättat för nån. Det är ingen stor grej, men det är ändå något.. som ingen vet.
Varje dag i skolan är som ett hugg i ryggen. Som om varje gång jag sätter en fot in i byggnaden så får jag en till kniv i ryggen.
Jag hatar verkligen Igelsta, så jävla mycket. Folk som jag trott har varit mina vänner under en hel sommar, hälsar inte ens. Folk man umgåtts med hela sommaren hälsar inte ens, så falska är folk. Jag hatar att folk.. är så falska. Folk man verkligen, verkligen inte trott så om är faktiskt falska. Det gör ju självklart ont, men man får även upp ögonen. Det är tyvärr sånt man måste gå igenom för att hitta sina riktiga vänner och som vanligt måste just jag stå ut med alla.
 
Sen så hatar jag att jag ska gå i samma skola som honom och henne. Även om det verkar som om hon hatar honom lika mycket som jag gör så kan varken hon eller jag hålla ögonen borta, vi kan fortfarande inte sluta säga hej och vi kan fortfarande inte sluta hata varandra.

Allt händer på igelsta, det är som en liten jävla incest skola. Alla har legat med varandra, alla är buksystrar med varandra och jag vet inte vad. Det är en tragisk skola helt enkelt, men jag kan inte finna mig själv att sluta. Jag slutade där, men ville tillbaka. Varför vet jag inte, antar att det är rätt för mig. Måste väl inse vilka som är dåliga och vilka som är bra. Jag måste lixom gå.. på en stig av glas för att komma fram, annars kommer jag stanna vid början av stigen. Jag vill komma över glasen, för där är det bra. Jag dör inte, har överlevt värre.

Nu ska jag ut då folk väntar på mig. Puss!