Jessica Susanna Airisniemi

Ja, jag vet att du har en blogg och ja, jag har följt den ganska länge och jag tror det är pågrund av samma anledning du läser min blogg.
För att jag saknar dig, och för att jag än idag tänker på dig varje dag, och för att jag inte kan släppa taget.
 Och du vet att jag aldrig kan be om tillräckligt mycket ursäkt för vad jag har blivit så det tåget har redan passerat. Jag räknar inte med att du kan förlåta mig, det kommer jag aldrig göra och jag räknar heller inte med någon sorts empati från din sida mot mig. Jag hade slagit mig om jag var du.

Men en sak ber jag dig om, Tro aldrig att du inte betydde nått för mig. För det gjorde du och det gör du.  Tro aldrig att För ett år sedan skulle jag valt Melissa före dig, för det var du och jag. Det var DU och jag.
Men när vi bråkade, fanns Melissa där för mig. När jag grät, fanns hon där för att torka mina tårar, hon fick mig att le när jag trodde jag aldrig skulle kunna sluta gråta. Hon fanns där, när min bror betedde sig som han gjorde och när jag "förlorade" mitt liv.
Det var hon, som fick mig att fortsätta gå och för det så tackar jag gud för. Jag har ingen annan än Melissa.

Jag vet att jag har sagt elaka saker om dig, men tro inte att du inte har sagt det heller för jag har läst varenda inlägg du skrivit sen du startade din blogg och det tär mig i bitar. Det var då, för att jag var sårad över att du rev sönder våra bilder och brännde upp dem och lät vår "historia" sluta upp i rök, medans jag fortfarande har den ända bilden jag har på dig och mig i mitten av min spegel på mitt rum och sakerna jag skrev, var för att du skrev saker om mig och för att jag helt enkelt ville vara värst och låtsas vara starkt eller nått.
Och du vet att jag grät, du vet att jag var ledsen? Tror du jag har varit lycklig eller? Tror du att jag mår bra idag? Just nu, över det jag gjorde?
Nej, och det vet du.
Och du vet att du var min bästavän i tre års tid, det hade du fortfarande varit om inte JAG valt fel väg. Jag har känt melissa sedan den 17 augusti 2010 och dig sen typ 2001.. vilket väger mest?
Och jag trodde vi skulle vara vänner föralltid, jag trodde vi skulle fira denna dag tillsammans som just är idag. jag trodde vi skulle skåla in det nya året tillsammans, lyckliga och glada. Jag trodde vi skulle spendera varje dag med varandra i resten av våra liv. Vi skulle åka till USA tillsammans, spanien och gå på vår första real madrid match tillsammans, gifta oss tillsammans fan, skaffa barn tillsammans, bo tillsammans.. göra allt tillsammans för det var så vi hade planerat men sen gjorde jag fel, jag förstörde det och det är jag så JÄVLA arg över.
Tror du inte att när jag gråter mig till sömns somnar med min mobil i handen med ett sms till dig jag inte vågat skicka där det står "jag behöver dig" på så jävla många gånger? Tror du inte att när jag vaknar på morgon ibland tänker jag "vad ska jag göra idag.. juste, film kväll hos em.. som vanligt" men sen när jag inser vad jag själv tänker så blir det "näej, sitta vid 17 med melissa.."
Tror du inte, att det händer något varje jävla dag som jag vill berätta för dig? tror du inte att jag för en ända JÄVLA sekund inte ångrar det jag gjorde för det skulle vart du och jag.

Det vet du, we are one and the same för i helvette. we wright the same song in a different key. Du är Demi och jag Selena (vilket visade sig stämma.. ) och du är blair och jag är serena.
Jag saknar dig varje jävla dag, som du kanske märkt på min otroligt EMO blogg så går mitt liv seriöst rakt ner åt helvette, allt sen dagen vi "gjorde slut".
  För två veckor sedan ställde jag mig på knä vid min säng, korsade fingra och bad till gud för första gången på det viset. Jag kunde inte ens be ordenkligt för att jag grät så jävla mycket.
Jag bad om att någonsin kunna ha dig vid min sida igen. Jag saknar att kunna smsa "tja, vad gör du" och få ett svar "vi kollar HP, köp cola" och stanna hos dig nätter och dagar och bara prata sådär som bara vi kunde göra. Sitta ute på altanen och röka argile och bara snacka till solen gick ner och kom upp igen. Jag saknar när vi lagade mat hos mig och åt det och höll på somna på soffan av mat koma. Jag saknar att vi åkte till maxi typ varje fredag för att få billig cola och chips och glo film hela natten och säga "SOMNA INTE" till varandra när vi båda somnade på soffan. Jag saknar när vi åkte till sthlm sådär spontant som vi gjorde, jag saknar att göra shoulder punch, jag saknar våra fester vi gick på tillsammans.. jag saknar oss.

Jag saknar att älska dig. Jag saknar dig, mer än både jag och du kan förstå. Jag saknar dig mer.. än jag skulle sakna vatten. Det skulle iallafall vara en snabb död, det här är bara för hemskt.

Så, som sagt så var jag bara tvungen att skriva det här för att få dig att förstå att jag inte mår "bra" av att inte längre vara din vän, att du inte betydde något för mig eller nått sånt för det hoppas jag att du vet om att du gör.

Jag ber inte om förlåt längre, that train is long gone, med jag kan inte låta bli att hoppas på att en dag.. ska vi kunna ligga på din soffa och ha gossip girl maraton med sex liter cola, varsinn chips påse och dipp och fet godis skål mellan oss även fast jag vet att det är i onödan. Skulle du ringa mig klockan halv fyra på natten och säga "jag behöver din hjälp, kom" så hade jag redan varit utanför din dörr innan du hinner lägga på och det vet du.

Och snälla, ta inte bort din blogg eller något för det har varit en tröst att fortfarande kunna veta vad du gör om dagarna faktiskt och om jag fattat rätt så kan varken du eller jag sluta läsa varandras bloggar, för vi vill fortfarande veta vad den andra gör.. och det måste betyda nått? eller har jag fel?

Ingen av oss har släppt taget på riktigt. Jag köpte till och med en julklapp till dig, tänkte på dig när jag såg den helt enkelt men jag antar att jag inte kan ge dig den.. än. Jag kommer spara den och ge dig den någon dag när vi träffas igen.

Katy Perry- the one that got away.