It pains me to say that I will be there at the end of the day..

Så, nu var det avklarat. Nu har jag sommarlov och det känns så fel. Nu, är det över. Ettan är över, och allt som hade med ettan att göra är över det med. Tyvärr.
 Im not ready to let go yet, så är det bara. Jag vill inte. Jag kan inte.
Mina ögon drogs mot honom hela tiden idag och även fast jag tvingade mig själv att ignonera honom så flög andan ur mig när mina finger toppar nuddade hans och leendet han gav mig fick mig hjärta att stanna.
Ett "hej" så var det över. Hans hud släppte min och han var borta, vilket han nu kommer vara för resten av sommaren. En sista blick över axeln när jag gick mot tåget och en blinkning från honom är det sista jag får. Nånsin. Kan ni fatta haha? Idag ska bli min lilla dag då jag får deppa och vara ledsen, och det ska jag vara. Jag måste få ut ALLT på en ända gång annars drar jag ut på det länge och då är  sommaren åt helvette för jag ska ara på TOPP varje dag! Som idag så ska jag åka till stan och shoppa.. nya underkläder eller något och spoila mig själv med nya, sexiga underkläder. Eller nått.
 Inatt när jag stog i duschen grät jag. Jag grät för att jag kände mig så äcklad. Och jag hatar att erkänna det här, men det gjort ont. Jag kände mig tom och korkad. Ilskan tog över och tårarna rann. Det ända jag såg framför mig var när hon kom ut från garaget, för det såg jag och då letade jag efter honom men såg honom inte. hon log brett och skrattade och torkade sig om munnen. Sen kom han ut därifrån.. HUR KUNDE JAG INTE HA FATTAT? är jag DUM? Fan, alkohol gör en så KNÄPP. typ en halvtimme senare är han med mig.. jag kan inte fatta det. Fyfan vad jag känner mig äcklig. DET var det värsta, att jag såg ALLT men inte fattade och lät honom komma mig nära.. fyfan alltså.. jag skrubbade hela min kropp röd igår samtidigt som jag svor på alla språk jag kunde. Och idag ler jag mot honom.. (-.-) fyfan jag är patetisk, helt sjukt. Nu är han över. Im done. Han är inte värd det här, och det är inte jag heller. Someday im gonna find someone who mig might actually treat me right.
 Idag kommer bli första dagen vi inte skriver med varandra. Varje dag. Men jag är ju inte den ända.. hahahhah jag skrattar verkligen.. Nej.
This is goodbye for you, my fireman. This is goodbye to the joy i've felt and this is the start of something wonderful, funny and amazing. This is the end for "us" but a whole new start for me.
Over and out.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0