I can't move on cause that mean forgetting, forgetting everything we had.
Varje morgon kämpar jag mig upp. Jag drar mig själv upp ur sängen och tvingar mina fötter att röra sig.
Varför ska allt gå fel varje jävla gång? varför kan inte nått bara gå bra? De senaste månaderna har verkligen ALLT gått åt helvette, precis allt. Säg nått som gått bra? Om någon som läser detta vet nått så snälla säg det för jag kommer seriöst inte på ett skit.
Jag är så trött, så trött på livet. När det inte händer nått bra, fan ska man göra om dagarna? När jag bestämt mig för att ha kul, ja men då ställer dom in festen? I WANT MY FUCKING MONEY BACK.
När jag bestämt mig för att satsa allt, ja då är det för sent. Det har jag mig själv att skylla på men ändå.. det suger så jävla hårt. När jag blir kär, alltså kär på allvar.. så att jag svävar på rosa måln och känner hur hela jag skakar när personen rör mig så ska jag krossas som en myra. Minns inte sist jag var så här.. kär. David var inte samma sak, det var bara.. fysiskt men nu.. fan också.
Faaan också, det var ju så väntat att jag inte ens.. vart ledsen. vad betyder allt han sagt då? Allt han sa till mig, samtidigt som han hade en flickvän? Betyder det att han skojade, eller att han är en dålig flickvän?
Fan alltså vad jag inte orkar mer. Jag kör varje dag som om igår, alltid samma visa.
Usch.. fan vad mitt liv suger. Smärta.. varje dag. Att kliva upp ur sängen orsakar mig fysiskt smärta och att se mig själv i spegeln är fan värre än att ramla och bryta benen. Jag är så jävla ful alltså.
Nej nu ska jag dra till kiosken med kära melissa och bjuda henne på nått gott, stackarn är sjuk. Hon får mig på bättre humör.
Hoppas bara jag inte ser personen jag hoppas med hela mitt hjärta att jag ska se.. men det gör jag nog inte för då dör jag. Så snygg är han.
Ha de bra, hejdå!