Jessica Susanna Airisniemi

Jag insåg precis hur ont jag har. Jag insåg precis hur mycket mitt hjärta smulades sönder i fredags när vi pratade. Det gör så ont att jag nästan gråter. Så hopplöst och och smärtsamt.
I fredags när jag såg dig gå emot mig slog mitt hjärta så hårt att jag inte trodde det var sant och när du tog tag i min fot och drog mig mot dig och viskade "kom" slutade mitt hjärta slå.
Varför? Varför Gud var jag tvungen att gå igenom det här? Var du tvungen att få mig falla för just honom när han haft flickvän hela tiden? Det gör så ont för jag är verkligen kär.

Det var han som räddade mig från att gå under. När jag trodde jag var bra, när all smärta gått över så kände jag hur jag stog på kanten och höll på att ramla bakåt, men han kom och tog min hand och drog mig till the safe side och jag var räddad.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen alltså. Och om igelsta inte tar emot mig imorgon så vet jag inte vart jag ska ta vägen..  Vad ska jag göra då? Vad finns det i mitt liv som är bra då? Ingenting. Jag ber verkligen att jag ska få komma in imorgon, jag tänker inte ge mig. Har jag kämpat och slösat bort två månader av mitt jävla liv åt ingenting? Åt att vänta på ett beslut som egentligen aldrig varit diskuterbart? Och är det inte mer än rätt att jag ska få börja, när det finns en ledig plats? Går inte det här igenom bölar jag. Jag gråter nu bara  jag tänker på det..

Jag har så jäkla många tankar i mitt huvud just nu.. vad ska jag göra? Kan någon snälla bara komma och ge mig en plan som jag ska följa, och planen ska vara bra.. så att jag kan läsa den och le och inse att den kommer bringa mig lycka men som det verkar just nu så kommer jag aldrig någonsin finna lycka igen.
Fan alltså.. VARFÖR?  Hade jag fått välja så hade mitt liv sett ut såhär i dagsläget.

• Jag hade gått på igelsta, i klass BF11p.
• Jag hade haft honom.
• Jag hade haft min f.d bästavän vid min sida.

Dessa tre grejer hade gett mig lycka, och hur mycket är det begärt? Ni kan inte förstå hur mycket jag ångrar mitt liv, allt jag någonsin har gjort vill jag bara stryka över.
Att jag inte kunde inse detta för ett år sedan alltså, men jag är så van med att få allt jag vill och tar allt förgivet och sen helt plötsligt sitter jag här i skiten. Fan vad jag önskar att jag inte var så naiv och dum.
Hade jag stannat på igelsta, hade aldrig det här hänt. Inget av det här. Då hade jag varit låtsas lycklig men det hade ändå varit bättre änd det här. Allt är bättre än detta, eller nej det vill jag inte säga.. Imorgon avgör allt.
Imorgon avgörs min framtid av några vuxna som egetnligen inte borde ha makten att avgöra.

Nu ska jag.. jag vet inte, röka vill jag göra och sen ska jag nog hoppa in i duschen.. känner för att raka benen och armhålorna även om ingen någonsin kommer få veta att jag gjorde det. Förutom ni som läser detta då, men inte för att någon av er ens bryr sig om vad jag har skrivit, ni bara läser det för att få en inblick i mitt liv, om vad som händer med mitt liv och de flesta av er njuter säkert av att jag har det så jävla dåligt. Det gör ni säkert alla.

Fan vad jag hatar världen och livet.. Usch, undrar när jag vart så här jävla EMO? Pinsamt faktiskt, jag som brukade vara så lycklig och high on life.. men nu? VAD HÄNDE? vad gcik fel?
Äsch, FML. Ska fan tatuera in det nånstans. F M L. Typ på revbenen eller nått. På pannan kanske. Eller kanske skriva "VARNING: OSTABIL MÄNNISKA" i mitt ansitke.
Nej fyffan.. ha det bäst hörni, någon borde vara lycklig så se till att vara det för fan.

Take me back to happy-times.. småfull, ginger, sommar och med personen som betydde mest.

What the fuck happend..?