for you i'd set my house on fire

Det är ganska otroligt hur saker kan förändras så snabbt, hur saker man kände för en månad sedan inte känns lika dant eller lika starkt eller hur saker man trodde man aldrig skulle känna igen, blossar upp och gör en osäker.
Eller hur en person man älskade för ett halv år sedan väcker hat inom en.
Saker förändras och det gör också människor. Precis som vädret, allt har en tendens att förändras och förändringar är något människor inte brukar ta med lätthet.
 På senaste tid har många saker förändrats i mitt liv, en trygghet har blivit rädsla och en annan rädsla har försvunnit och man blivit  säker.
Hur kan man fortfarande känna en kraftig eld för någon man inte träffar, utan som man älskade för ett år sedan? Och hur elden man kände för en person för en månad sedan redan brunnit ut?
Och hur kan man sakna en person som behandlat en fel? Hur kan man sakna en person så otroligt mycket att det gör ont, när man sa till honom att man aldrig mer vill se honom? När man ställde upp genom vått som tort, när man ville vara med personen dag som natt och när man kände hur vänskapen växte och man trodde att inget någonsin skulle kunna skada den även fast han fick den att ruttna över en kväll?
Hur kan man sakna personen man älskade på alla sätt möjliga, men som sårade mig så djupt att jag aldrig trodde jag skulle bli okej igen?

Hur kan den personen som man förlät och som lovade att allt skulle bli bra men som svek och gjorde allt värre, fortfarande betyda mer än de flesta? Hur kan jag sagt "jag hatar dig" som de sista orden jag någonsin sagt till honom svida lika mycket som om han sagt det till mig, även om han bad om förlåtelse?

Hur kan det göra ont? Hur kan jag sakna? Hur kan jag sakna honom så mycket att jag tänker på honom varje dag och hoppas att han ska springa in i mig varje gång jag är på offentliga platser? Hur kan han ha gjort det han gjorde?

Så många tankar, så få svar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0