Somebody els get's what you wanted again and again.
Är det okej att fortfarande sakna? Är det okej att fortfarande vilja? Är det okej att inte kunna glömma? Är det okej att fortfarande se ditt ansikte innan jag somnar? Att det gör ont inom mig när jag ser dig? Att jag ler, när jag ser att du tittar på mig? Att jag vill ha dig bredvid mig även fast det fortfarande brinner som ett öpper sår?
Är det fel att fortfarande bli ledsen, även fast det gått så lång tid? Så många månader? Oavsett tiden så tappar jag fortfarande andan när jag ser dig, jag blir fortfarande glad av att höra din röst. Jag sluter fortfarande ögonen och ler när jag känner doften av din parfym och jag sprutar den över hela mig när jag får chansen för att jag då, luktar som dig.
Är det fel utav mig? Får jag inte göra så? Gör jag fel?
Är det inte meningen att jag ska just nu ha någon annan? Att jag inte ska tänka på dig en ända gång och att när jag ser dig så ska jag undra vart ifrån jag känner igen dig?
Nej. Har man verkligen tyck om en person kan det ta månader innan man äntligen känner sig okej och inte får den där jobbiga andnöden och klumpen i magen när man ser personen.
Vissa kan låtsas att det inte gör ont när man ser en person man en gång älskat, men det gör ont i dem också, de vågar bara inte erkänna eller visa det. De personerna är de som är svagast eller så har dom helt enkelt inte älskat och rent av skiter i hur andra mår.
Jag mår iallafall bättre än jag gjorde igår, för en vecka sedan och den natten i juni. Jag mår bra nu, men det kommer stunder jag kämpar för att inte börja gråta och det finns stunder jag vill ge dig en "high five" för att jag känner mig så jävla bra nu.
Det är olika på olika dagar men mesta dels är det samma. Jag säger hej, sen ignonerar jag dig för att det gör så ont att se dig. Jag vill inte höra din röst men om jag fick chansen skulle jag skriva upp alla de saker jag vill höra dig säga till mig på ett papper.
Nej usch fan.. nu ska jag gå och lägga mig så att jag kommer upp i morgon. puss på er!
