Jessica Susanna Airisniemi

Hej på er! jag tänkte köra en snabb genomgång om min helg, för det har faktiskt varit den bästa någonsin. Typ. Just nu känns den hemsk, men jag kommer lära mig att älksa den.
I fredags var det ju NRJ i älvsjö mässan och jag åkte dit med emily och väl på plats träffade vi massa folk vi kände. vi dansade, hade as roligt som fan och hade skit kul. Sen "uppträdde" Mange Makers och.. jag är kär. I Didrik. Men först gillade jag beatbox max men inte längre. Didrik... <3
Vi åkte hem och mars i säng och upp tio på lördagsmorgonen.
Fixade mig som fan och var borta från mitt hem kvart i tolv. Åkte till kista galleria, checkade in Jedward ett slag och mamma mia.. JOHNNNNNNNNNNNNNNNN.
Vi stog och stirrade på dem när de signerade massa skit och john kom fram till mig och emily och det förstördes av alla jävla FITT fjortisar som förstörde min perfect day.
Iallafall, dom åkte på konsert och jag och em stannade i kista.

Vi kollade på Mange Makers igen och Didrik... hjälp vad snygg han är!!!! och FAAN vad bra dom är!!! sen kollade vi iallafall på Mohombi och han ÄR porrig. Ni skulle sett hans danser.. han hade sex med sig själv på dansgolvet. Sen åkte jag och em till Courtyard Mariott för att vänta in jedward. Vi var först på plats, och satt och frös och väntade på dem i tre timmar. Alltså det var SVINKALLT och jag frös så att jag trodde jag skulle dö, på allvar.

Iallfall, Tvillingarna kommer och BOOM. Värsta timmarna i mitt liv.

Jag trodde seriöst att människor hade NÅGON sorts vett i skallen men nej. SEKUNDEN Edward kom ut FLÖG det en tjej på honom och jag ba.. helvette. Hur kan det finnas såna människor? HAN ÄR JU FÖR FAN OCKSÅ EN MÄNNISKA. So what om han är känd? So what om han är skit snygg och underhållande..? GE DOM LITE SPACE.

Iallfall, det samlades ringar runt twillingarna och vi stog runt John. Vi stog längst ut, väntade snällt för att få komma in till mitten. Vi utarbetade hur många människor som helst och folk fortsatte trängas och hålla på. När vi var i mitten, redo att ta kort så springer han iväg för det blir för många jävla människor runt honom och så börjar samma.jävla.process. Till sist, när vi ÄNTLIGEN, alltså ÄNTLIGEN efter timmars väntade och trängande ska få ta kort så..  dör våra kameror. Vad är oddsen? På allvar. Jag gick med öppen mun, tårar som svällde i ögonen. Fan, just my luck. jag var så jäääävla besviken efter det och ledsen, arg och ALLT. Mest ledsen och besviken.

Jag försöker intala mig själv att det kommer nya chanser men jag tror inte det, på allvar.

Nej.. nu ska jag dränka mina sorger i cola. Hoppas ni hade det bäst i allafall. Puss!