Jessica Susanna Airisniemi

just nu kommer mitt favvo avsnitt av House. Blair från Gossipgirl är med, raggar GALET på house hahah.. Alltså iprincip BER honom att ligga med henne. Sen försöker han bota en autistisk pojke som är sjuk och massa grejer.. jag har sett det här avsnittet hundra gånger. Älskar när House leker sån där svart präst "God have mercy on us up in sweet heaven!".. ni vet en sån som sjunger och är allmänt rolig? aa, sån. :D

Aa iallafall.. just nu är jag så sjukt jävla trött.. alltså verkligen döds trött. Helt sjuuuukt! Måste gå och lägga mig, men jag vill inteeeeeeeee haha. jag VILL inte sova. Jag vill skriva, jag har värsta abstinensen att skriva.. jag kommer på fetaste ideerna och blir sjukt taggad men när jag väl börjar skriva så.. kommer INGENTING. Alltså inte ett ord skrivs.. jag vet inte varför och har aldrig varit med om det förut, skit irriterande.
Det jag tänker på är att den här gången VILL jag inte skriva det, utan jag vill att det ska hända på riktigt.. alltså sure, Taylor Lautner och jag S K A gifta oss, men jag skrev det ändå för att det fortfarande är år kvar tills det men det jag vill skriva nu.. är helt annorlunda.
Jag vill skriva MITT liv, alltså MITT EGET liv så som det SKA vara och har varit men ingenting händer. Alltså jag blir galen, för mitt liv står STILL. INTE ETT SKIT HÄNDERRRRRRRRR!!!!!!!!!!!! Det är inte alls som för 6 månader sen när jag typ älskade mitt liv, när sakerna bara flöt på, när den ena bra saken hände efter den andra och jag fick precis ALLT jag önskade, allt jag ville ha och allt jag drömde om och det jag hoppades så djupt in i mitt hjärta att jag aldrig ens tänkte tanken på att det SKULLE hända.

Och idag? Vad händer idag? Allt står helt jävla still. Det här kommer låta SÅ jävla fel, tro mig det vet jag, men jag är van att få det jag vill ha. Haha inte direkt så att "pappa, jag såg en rätt snygg Hermés väska för 100.000:- kan jag få den på fredag?" utan mer så typ.. livet tog det spår jag ville att det skulle ta, jag hade alla vänner runt mig som jag älskade, varje dag var som julafton att vakna till.. men nu? Allt är skit. Jag hade alllt jag kunde önska mig, men var för naiv för att inse det.

Jag är så otroligt ledsen över att det gick som det gick, det ska ni veta. Om jag kunde, så skulle jag leva om hela 2011. Jag skulle börja om från 1 januari, jag skulle göra slut med Sammie direkt alltså, spendera varända dag med Emily, varje jävla dag.. jag skulle aldrig ens blicka mot David, inte ens titta på honom, jag skulle aldrig säga ett ont ord mot någon, jag skulle göra den där underbara stunden med Philip längre om det ens är möjligt hahahahaha, jag skulle göra om ALLT fast jag skulle göra det bättre.

Nu, har jag insett att jag har sådär.. vad heter det? Aa jag vet inte, men jag vågar inte komma folk nära.
Jag har märkt, att direkt när någon blir seriös eller typ allvarlig, eller typ säger att någon tycker om mig eller typ "aa vi är bästisar!" så blir jag typ WOOOOOOW bACKA LITE NU HÖRRÖ, sen slutar jag höra av mig på dagar och svarar inte på sms eller samtal.. utan undviker. Som Adam, ett klockrent exempel.. började snacka, allt var kul och skoj, men när dagar blev till veckor och veckor blev till månader så tog det stopp. När han ville mer, då sprang jag så fort jag kunde åt andra hållet. Jag säger en sak, men när det ska bli av så blir jag plötsligt sjuk eller nått.. jag hatar det, allt är jävla fitt Davids fel. Eller så är det inte alls det, utan jag är rädd att komma någon nära för jag VET att JAG sårar i slutändan? Vem vet..

Samma med en kille i min skola. Jag vet att han gillar mig, ALLA vet det, och han är uuuuuunderbar, verkligen BÄST på alla sätt och vis.. och alltså jag VET att om jag skulle angagera mig minsta lilla så skulle jag falla pladask för honom, men näej. Inte en chans med fröken forever alone inte. Jag VET att det skulle vara perfekt i all jävla ära, men.. nope. Visst blir det lite fjärilar i magen när jag ser honom, och varje gång tänker jag "slappna av vafan, försök åtminstone.." och jag sitter bredvid han i sofforna och sådär, men såfort han börja prata med mig och hans tonläge blir sådär äckligt kärleksfullt, hans kroppspråk ändras och allt det där så fryser jag till is och drar mig undan "måste på toa!" säger jag om och om igen och sen blir jag.. in direkt äcklad. Sen får jag typ damp över settet jag beteer mig på.
Eller, när vi sitter i soffan och jag slappnar av liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiite grann, alltså så att det är OK att hans ben nuddar mitt så kommer den där JÄVLA kvarts Italienaren som får mitt hjärta slå DUNKDUNKDUNKDUNKDUNK så hoppar jag en meter ifrån honom i soffan och ba "aa tjena, ska vi ut och röka?" och lämnar kvar, en ensam stackars "han".

Samma med t.ex pladder majjan.. vi kan ha skit kul ihop, det kan vi verkligen ha men så foooort det där jävla bästis snacket kommer upp så lyckas jag byta ämne lika snabbt. WHAT THE FUCK? BEST FRIENDS MY ARSE, OK? Jag vet inte vaad som är felet med mig, det kanske bara sån jag har blivit. Kanske är jag själv rädd för att bli sårad? Kanske vet jag, att även om jag skulle bli ihop med någon jävel, så skulle inte (ursäkta min fjantighet, men kan ej förklara det på ett anna sätt) mitt hjärta finnas där. '
Finns det ingen jävla drog man kan ta?

Och den här jävla lägenheten.. vad fan ska jag göra för att få den? För det vill jag verkligen HA, men nu verkar mamma ha löst det på ett annat sätt så att vi ska bo här längre.. noooo way, im not staying.

Det finns ett par saker som susar omkring i mitt huvud konstant och det är lägenheten, rättegången den 14 februari, Emily, skolan och Kevin. Konstant alltså, som en karusell som går runt och runt och runt.
Jag måste lösa det här på nått sätt alltså.. det här funkar inte. Jag kommer dö snart om jag fortsätter såhär haha.. FML. Riktigt FML big times.

Aja.. nej, nu MÅSTE jag sova alltså, det börjar bli jävligt sent och jag är döds trött. Ha det bäst, och jag avslutar med en grej jag snodde av Noel på FB. Åh, Noel.. han ÄR snygg.



"I livet finns fem saker som du inte får tillbaka:
 Stenen som du redan kastat,
 orden du har sagt,
 ögonblick du inte tog vara på,
 tiden som redan har passerat och chanserna du inte vågade ta.
 Livet är kort så omge dig med människor som uppskattar dig och får dig att blomma.
 Var ärlig och sann,
 bryt mot de osynliga reglerna,
 förlåt snabbt,
 kyss sakta,
 älska helhjärtat,
 skratta hysteriskt och ångra ingenting som fick dig att le."

WORD.